... har jag alltså blivit då! Inga Nobelpris ännu men dagen är ju inte slut. Funderar starkt på att åka in till människobyn och traktera mig på lokal, dagen till ära. Fira har jag väl slutat med sen flera år. I vart fall om vi pratar tårtor och presenter. Men det är ju också en nästan 46 år lång del av mitt liv som tar oåterkalleligen slut idag också.

Det är min sista dag som anställd och avlönad i Sveriges enda smältverk för primäraluminium. Alltså ett som framställer ny metall som blir till ölburkar, folie, båtmaster, byggplåt och balkar samt hundratals andr användningsområden.

Grannlandet Norge har sju såna fabriker men hos oss finns alltså bara en. Vilket väl gör oss som kan det hantverket lite unika för det finns inte så många svenskar med nån djupare kunskap på området.

När jag vaknar imorgon bitti är jag alltså arbetslös. Fast utan A-kassa och utan att stå till arbetsmarknadens förfogande. Så förblir det fram till tolvslaget på nyårsnatten. Därefter kan jag ansöka om inträde i PRO eller SPF för då blir jag pensionär på riktigt. Får väl försöka lära mig den där sången de sjöng i Gnesta-Kalles program i radio på 60- och 70-talen "När man är en glad pensionär...." Jag växte ju upp, till största delen hos min mormor som ju var just pensionär och lyssnade troget på det där programmet så på den tiden kunde jag nog texten utantill. Delar minns jag ännu som "vi går på kafferep och bara har det bra. För bra ska pensionärerna ha, ha, ha..." men jag får väl Googla så går det säkert att få fram hela texten om jag behöver den.

Men Gnesta-Kalle är ju död och begraven sen länge liksom radioprogrammet han hade. Skulle nån göra nåt liknande idag misstänker jag att det skulle bli lite längre mellan dragspelen och fiolerna och lite tätare mellan elgitarrer, synthar och elbasar.

Tiderna förändras, är ju en gammal sanning. Och tur är väl det för det betyder ju att både vi och världen utvecklas. Och utveckling utan förändring är ju inte möjligt så vi får väl ta det onda med det goda.

Det stundar helg nu och ju mer jag funderar på det desto mer sugen blir jag på en tur in till centrala staden och besöka Ming Palace, den mer än 40 år gamla kinakrogen som serverar en alldeles fantastisk Nasi Goreng. Indonesiens svar på pyttipanna, brukar en del kalla det. För det lär vara just så rätten uppstod en gång. Man tog vad matrester man hade i skafferiet och kylen och blandade det med stekt ris och ägg.

Jag KAN visserligen ställa mig och steka alldeles egen och alldeles svensk pyttipanna också, vilket inte heller är så dumt. Men ska man fira nåt så får det liksom vara lite flashigare än vanlig pytt. Det kan jag ju äta imorgon eller nån annan dag. Nåja,vi får se hur det blir. Ha nu en riktigt fin fredagkväll och helg, kära ordbrukare i öst, väst, nord och syd. Så ses vi snart igen. När andan faller på...

 

Pinkozzy

10 december 2021 16:17

Hoppas du får en skön pension. Jag är inte på fjärde året eftersom jag gick tidigare. Och precis som du p g a ett arschel till chef. Haft några i mina dar och alla tycks leva. Min absolut näste har dock tyvärr avlidit. Blir lite förvånad när jag läser att du vill gå till Ming-Palace. Jag känner bara till ett i Eskilstuna, men känner inte till något aluminiumsmältverk där, trots att Eskilstuna en gång i tiden var envstorstad i aluminiumtillverkning.

http://www.pinkozzy.bloggplatsen.se

Göran

10 december 2021 17:58

Hej, smältverket jag talar om finns i Sundsvalls södra utkant och fyller 80 nästa år. Innan du eller jag föddes fanns mindre smältverk i Månsbo nära Avesta. Men sen mer än en mansålder ligger det här. Eskilstuna är väl mer känt för sin verkstadsindustri med smeder, nyckel- och låstillverkning samt tillverkning av verktyg.

 

skogsnuvan

11 december 2021 14:11

Grattis till att du nu snart är pensionär och får friheten att kliva upp när du vill och lata dig hela dagen om du vill. nackdelen är ju att leva på mindre pengar än vad man är van.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...