En sorgens dag idag. Idag har jag förlorat en av mina bästa vänner sen 47 år tillbaka. Min f.d svärfar somnade in imorse efter en lång tids sjukdom. Exfrun och hennes syster har mist sin pappa och deras mor har förlorat sin make sen 65 år tillbaka. Hans sju barnbarn har mist sin morfar. En djupt älskad sådan.

Om jag klarar av att bli en hälften så bra morfar som han när det bär till nästa år får jag vara stolt.

Men det är inte bara sorg heller utan samtidigt känner jag samma lättnad som jag gjorde då min egen pappa somnade in för sista gången. Han hade lyckats röka till sig en lungcancer av allra elakaste sort och den åt verkligen upp honom inifrån. Jag besökte honom för sista gången på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han låg, fem dagar innan han dog. Då var han i stort sett ett skelett med löst hängande skinn på.

Han vägde då 45 kg mot 89-90 innan han blev sjuk. En vikt som passade rätt bra till hans längd om 185 cm ungefär.

Han var då 64 år så jag är alltså nu äldre än vad någon av mina föräldrar fick bli.

Kalle, min f.d svärfar, fick däremot ett långt liv. Han fyllde 89 år i maj och fick vara hyfsat frisk och rörlig nästan hela livet. Det var de sista två åren som det började gå utför. Och då gick det fort.

De senaste halvåret har han åkt in och ut på sjukhuset men för kanske 2 månader sedan fick han plats på ett serviceboende där han levde sina sista dagar.

Jag lärde känna honom redan då jag var 18 och han dryga 40 och vi kom genast bra överens. Och även efter att jag och hans äldsta dotter gått isär höll vår vänskap sig levande.

Vi höll kontakten och jag kände mig hela tiden välkommen hos dem.

Det är sorgligt att han är borta men med vetskapen om hur dålig han varit senaste tiden så är jag samtidigt lättad och tacksam att han fick sluta eftersom jag vet hur han led.

Med tiden vet jag att jag kommer att måla om sorgen till tacksamhet över alla glada och ljusa minnen jag har av min kära vän och tidigare svärfar. Hans otroliga hjälpsamhet och hans humor som påminde så mycket om min egen.

När mörkret faller på allvar ska jag tända några ljus till hans minne.

Tack, kära Kalle! Tack för all hjälp! Tack för alla skratt! Tack för allt!