"Hä vôrte´nt nå utåv!" Eller på renare svenska; Det blev inget av. Med Theas frissning, alltså.

Jodå, det SKA bli av men först imorgon. Jag trodde ju att jag hade bokat tiden till idag men då jag kollade på bokniingen såg jag att jag råkar boka fel tisdag. D.v.s nästa vecka...

Och igår kväll då Thea och jag tog kvällspromenaden stötte jag ihop med en flyktig bekant som vi möter ibland och låter hundarna sniffa en stund på varann. När hon hörde att jag bokat tid på Arken Zoo i Birsta tittade hon häpet på mig och frågade varför jag gjort det. Sen pekade hon på det grå huset som ligger mindre än 100 meter från huset jag bor i. Där ligger ett hund-dagis där jag tidigare fått hjälp med kloklippning.

Varför bokade du inte hos dem, frågade hon förvånat. De visade sig att jag dels slipper åka de 2 milen tur och retur till Birsta men dessutom sparar jag flera hundra kronor för mina grannar är betydligt billigare.

Och på samma gång gynnar jag ju ett företag i närområdet istället för en riksomspännande kedja med butiker över hela landet.

Sen gör jag ju även miljön en tjänst genom att jag kan gå dit och hem utan att ens blii svettig istället för att köra bil vars dubbdäck sliter på asfalten samtidigt som den spyr ur sig gaser som man kanske borde skämmas över.

Så imorgon tar vi väl en promenad en halvtimme innan så hon fått springa av sig lite energi och därmed blir lite lugnare.

Inte för att det brukar vara några problem med det. Hon är van sen förra ägarna att bli hanterad mycket och det märks när man borstar eller klipper klor eller tovor.

Idag gjorde jag också äntligen slag i saken och kånkade upp mina dubbdäck från källarrförrådet och for iväg för att få dem monterade för bara 250 kr. Nästan alla tar mer än så men firman jag brukar anlita gör det för så lite.

Och då ser jag ingen anledning att själv kräla runt på knäna med domkraft, fälgkors och fölängare. Med ålderns rätt överlåter jag det till de som är yngre och raskare än jag.

Det enda som återstår av den proceduren är att bära ner sommardäcken till vintervila. Det orkades inte med idag.

Jag hade ju tvättdag också med efterföljande mangling och strykning samt bärande ner och uppför trapporna.

Jo minsann, det är ett tufft liv att vara pensionär. Det ligger på, som man säger...

Så nu får väl snön komma om den vill. Jag är ju rustad nu. Och det har väderoraklen också hotat med. Hörde på radion på väg hem från däckfirman att vi kan vänta oss ungefär två decimeter snö imorgon och på torsdag.

Bara det inte  blir så hiskeliga mängder så gör det mig egentligen inte så mycket. Jag tycker faktiskt att det är en fördel för det blir lite ljusare ute.

Sonen hade lämnat sin bil till min liberianske vän med bilverkstad för att spänna åt handbromswiren och jag körde honom dit när han slutat för dagen. Då var det skymning och jag hade inga större problem. Men sen när jag skulle åka hem föll mörkret snabbt och jag fick svära över mina ögon som ser så mycket sämre i mörker än i yngre dagar.

Jag undrar ibland om det är bara det som spökar eller om det faktiskt är så att många fler har bländande halvljus på sina bilar. Inte så att de är felställda men nyare bilar har så kritvitt och starkt ljus att det stör mitt seende när jag kör i mörker. Därför försöker jag undvika det i möjligaste mån.

Samma är det med vintertiden. Det blir svårare för varje år att ställa om kroppen till gammal hederlig svensk tid. Den som rådde året om i miin barn- och ungdom. Jag vaknat tidigare, blir hungrig en timme innan jag brukar äta. Och så vidare...

Än svårare verkar det vara för Thea. Hennes inre klocka är van vid kvällspromenad vid halv åtta ungefär. Därför kommer hon upp på baktassarna och krafsar mig på benen redan vid 18-tiden eftersom hennes kropp inte förstår det där med vinter- och sommartid. Just nu sover hon dock sin skönhetssömn och ljudet påminner mig om en sak som nåt av mina barn sa en gång till sin mamma då hon nickade till i TV-soffan medan barnet såg på TV...

"Måste du sova så högt, mamma? Jag hör knappt TV;n!"

Så högt snarkar inte Thea, det stör absolut inte. Tvärtom så ttalar det om för mig att jag inte är ensam

Därmed tror jag att jag nöjer mig för idag och önskar mina kära ordbrukare sn fin kväll och natt.

Tillsammans eller var för sig i Gottröra, Ulricehamn, Brattfors och Överkalix.

Vi ses! Hoppas jag...