Januari och år 2023 är elva dagar gammalt och äänu har vi inte haft en enda dag med vad jag kallar fint väder. Snöstorm har vi haft plus ett par dygn med temperaturer mellan 15-20 minus. Dessemellan har det töat och småregnat eller hällregnat och himlen har varit jämngrå.

Jag som hade så mycket planer för de första dagarna i mitt och lilla Theas gemensamma liv. Hade tänkt gå ner till strandpromenaden och kanske få ta lite fina eller roliga bilder men varken hon eller jag vill ju vara ute längre än nödvändigt. På morgonrundan idag följde hon med efter viss tvekan. Antagligen mindes hon att jag tvingade henne ut igår då regnet öste ner. Idag duggade det bara så hon tyckte väl att hon kunde stå ut och följde motvilligt med.

Men precis som igår skyndade hon sig att uträtta vad hon behövde och sen vände hon och ville hem igen.

Mitt på dagen var det dock uppehåll ett tag så då tog jag ut henne på en lite längre promenad så hon skulle få röra på sig lite mer och inte ha så mycket energi när vi vistas inomhus.

Och en stund senare beslöt jag att åka in till stan och gå och köpa den där vågen jag så länge tänkt skaffa mig. 199 kr på Kjell & C:o och jag kunde ju betala med "Stenstans-kortet" som jag vann vid pensionärslunchen som min f.d arbetsgivare bjöd på i september. Så nu vet jag att jag tappat 6½ kg sen jag började äta LCHF-kost i mitten av december. Och med tanke på att det varit jul och nyår så får man asolut vara nöjd med det resultatet.

Ett måttband hittade jag för nästan inga pengar alls på ICA Maxi igår. En knapp tjuga bara.

Så nu kan jag kolla av mina fram- eller motgångar veckovis. Måndag morgon har jag bestämt mig för att väga mig och även mäta midja, lår, studd och överarm. 

Dock börjar jag redan nu att märka att orken tycks vara på väg tillbaka. Och det trots att vi ännu inte har tagit en enda långpromenad utan korta sträckor bara. Men dessa korta sträckor 4 gånger om dagen är mer än jag rörde på mig innan Thea kom i huset. Så resultaten kommer och det kommer att kännas lättare ju längre tiden går.

Och såhär långt trivs jag mycket bra med att vara hundmänniska igen. Hon utmanar mig visserligen fortfarande emellanåt men jag har lyckats vara konsekvent och genomföra det jag bestämt mig för oavsett om det tar tid ibland.

Har läst mig till att hon tillhör en ras som är kända för viljestyrka och envishet. Men mer och mer accepterar hon sin roll i vår lilla flock.

Då jag åkte till stan bestämde jag mig för att ta henne med mig. Dels för att se hur hon beter isg i bilen men även för att kolla hur hon reagerar när det är mycket folk runt omkring. Bilåkandet gick alldeles lysande och hon gick riktigt fint i koppel när vi kom fram. Då jag gick in i butiken där jag handlade knöt jag fast kopplet i ett stuprör några meter från entrén och hon väntade tyst och snällt medan jag uträttade mitt ärende. 

Ett utslitet, urtvättat gammalt påslakan lades som skydd över baksätet med tanke på snö och väta som hon hade på tassarna. Men mde itden ska jag skaffa en hundbur åt henne. Det finns burar för mindre hundar som man sätter i baksätet och sätter fast med ordinarie bilbälte och självklart vill jag ju att min kelgris ska åka så säkert som det går.

Kelgris, skev jag på raden ovan och är det nåt som stämmer in 100% på Thea så är det att hon är en riktig kelgris. Vet inte om jag nånsin träffat en hund med så stor ömhetstörst. Helst ville hon väl at jag hade henne i famnen hela tiden och gullade oavbrutet med henne. Men det kanske också övergår i mer normala proportioner ju mer hemmastadd hon blir både i mitt hem och med mig.

Bilkder kommer så smångom bara vi får lite solsken så man kan vara ute mer.

Nu hör jag hur hon stökar med nåt i hallen. Hon brukar leka lite med mina tofflor för att få min uppmärksahet och då jag kommer för att se vad hon gör brukar hon sätta sig framför ytterdörren och gnälla lite svagt. Då äf det förstås bara att ta på kängor och jacka och knalla ut med henne. Så det ska jag göra nu.

Men vi ses igen! "Om Gud vill å om pjäxer´n håll´!"

"Man får ta det onda med det goda" är ett gamalt talesätt som jag använder emellanåt. Idag är det dock lite tväremot att jag får det goda tack var det onda. Det onda är, i detta fallet, det faktum att  det har regnat här sen igår morse.

Dagarna innan hade det vräkt ner snö och Madame Citroen påminde rätt mycket om en igloo då jag tittade ut igår morse. Jag gruvade mig för att sopa henne ren eftersom jag då också skulle tvingas skotta bort all snö  jag borstade bort. Men nu har regnet löst problemet åt mig. Min bil är nästan helt snöfri och jag slipper det där besväret som jag gruvade mig så för.

Bra det, för idag måste jag nog ut ett slag. Några ärenden ska uträttas. Jag ska åka till stadens Citroenverkstad och fråga vad de tar för att fixa höger framdörr. Klädseln på insidan har lossnat undertill, den sitter fästad med små vita plastpluppar som jag inte vet vad de heter eller var man får tag i dem. Detta gör att dörren blir väldigt svår att öppna.

För märkesverkstaden är detta förstås en struntsak som fixas i en grisblink men har man inte rätt grejer så blir dte svårare. Om priset är humant ska de även få montera den ledljusramp som jag köpte för nästan inga pengar för rätt länge sen. Vägarna omkkring där jag bor är ju under stor ombyggnad så belysningen är inte längre dålig, den är obefintlig. Så då kan man behöva etet rejält helljus.

Sjusovare kallade jag henne i gårdagens inlägg, min lilla vovve som inte klev ur sin säng förrän vid halv tio igår. För en stund sen gick jag till frysen för att ta fram en näve räkor som ska bli del av dagens brunch för mig. När jag hällde upp dem i en skål för att de ska få stå och tina upp ett tag kom hon dock tassande föör att se vad jag hade för mig.

Ljudet påminde förmodligen om när man häller upp torrfoder åt henne.

Men då hon konstaterat att det inte kom något spännande i hennes skål gjorde hon helt om och återvände till sin sköna säng där hon nu ligger och småsnarkar igen. Så morgonpigg kan man inte kalla henne. Men det är ju bara en fördl, tycker jag. En tidigare hund jag ägde för länge sen kom ofta och väckte mig vid halv sju och bara måste ut och tömma blåsan. Sommartid var det inga problem för där vi bodde vid den tiden fanns en altandörr mot baksidan som var helt inramad av staket. Så man släppte ut honom där tills han fixat sina behov och kunde sen återvända till kudden och täcket. Men lilla Thea tycks alltså ha en mer rymlig blåsa.

Inga långa promenader blir det heller just nu. Slasket ute gillar hon inte alls. Igår kväll fick jag faktiskt tvinga henne ut på nattrundan. Ytterst motvilligt följde hon efter men så fort hon uträttat vad hon behövde så tvärvände hon och då jag släppte efter på kopplet satte hon genast fart mot porten. Och när tassarna torkats av sprang hon raka vägen till sin sovplats. 

Nu ska jag gå och se efter om räkorna tinat upp. Sen skära upp lite grönsaker, ett kallt kokt ägg och en avocado som får bli dagens frukost och lunch. Till middag blir det nåt med kyckling. Vad vet jag ännu inte.

Ha en härlig måndag, Köra ordbrukare i landets alla skrymslen och vrår!

Vi ses!

Idag fyller jag fjorton år. Som bloggare i detta forum, alltså. I människoår skulle ju inen tro mig om jag påstod att jag vore tonåring. Och tack och lov för det! För även om de åren var en väldigt fri och rolig tid så var de ju även ångestladdade och osäkra på många vis.

Men det har alltså gått så många så sedan jag publicerade mitt allra första inlägg här. Undrar just hur många fler jag har skrivit och lagt ut tull allmän beskådan sen dess!

Nä, inte ids jag räkna men några tusen måste det ju vara. Och merparten av dem har väl inte haft något större värde för någon annan än möjligen mig själv när jag ser i backspegeln vad jag tänkte och tyckte på samma datum x antal år tidigare. Men då och då dyker det ändå upp något litet guldkorn i samlingen.

Många av mina bloggkolleger genom åren har försvunnit från bloggplatsen och i några fall undrar jag var de blev av. En herre från Norrbotten som jag kommunicerade mycket med under de första åren försvann plötsligt men efter några veckor kom det ett meddelande från hans son eller dotter att han gått bort. Men lämnat en lite lotering nånstans att han ville att de skulle meddela mig eftersom vi blivit så goda vänner trots stor åldersskillnad. Han var dryga 80 och jag c:a 55 då. Bland övriga vet jag väldigt lite men jag hoppas de lever och mår bra. Som t.ex Zeunertz, Bitterhalvan, Orion och Gubbfan. Den sistnämnde berättade att han skulle bli av med sin uppkoppling så då är det ju svårt att blogga och kommentera andras bloggar. Men jag hoppas att också han lever och mår bra ändå.

Annars... så sitter jag och väntar på att min lilla sjusovare till hund ska stiga upp så vi kommer iväg ut på vår morgonrunda. Jag rastade henne vid halv tio igår kväll, snart 12 timmar sen men hon har ännu inte vaknat.

Nåja, det är väl egentligen bara bra om det inte är superbråttom på morgnarna.

Snöandet har upphört men enligt en granne har de visst hotat med plusgrader och regn idag. Ve och fasa om det slår in för då blri det sådär grishalt igen som under den gångna veckan.

Ha nu en fin söndag, kära ordbrukare i Mehedeby, Glomslöv, Upplands Bro och Ytterhogdal. 

Vi ses!

Så var man inne på andra dygnet som husse till fröken Thea. Vi håller liksom på att lära känna varann än så länge och har väl en bit kvar. Men hon har låtit mig förstå att hon är en bestämd dam som gärna vill bestämma. En liten tjurskalle. Men jag vet ju att det bara betyder att jag måste vara en ännu värre tjurskalle.

Än har jag inte lärt mig förstå henne fullt ut och då blir hon otålig, hoppar och gläfser. Men det kommer väl med tiden. Idag måste jag försöka skaffa hem några leksaker åt henne så hon kan sysselsätta sig om jag inte kan busa med henne just då. 

Vi är just nu i en process som jag vill ska leda fram till att hon underkastar sig och inser att jag är flockledaren. Jag markerar det i det lilla hela tiden.  När vi går ut är det alltid jag som går först ut och in genom dörren, först uppför och nedför halvtrappan till porten. Och jag kräver att hon ska sitta ner lugnt och fint innan kopplet tas på eller av.

Där har jag märtkt av den där tjurskalligheten. Jag vet att hon kan kommandot "sitt" men före och efter rastning låtsas hon ibland helt ovetande. Men jag ger mig inte utan väntar tills hon gjort som jag kräver av henne. Dock, om hon är riktigt nödig behöver jag inte ens säga nåt utan hon sätter snällt ner ändan så fort hon ser kopplet i min hand.

Jag vet inte säkert men tror att hon inte haft så stora krav på sig förut. Men jag vet däremot att vår samvaro kommer att bli så mycket bättre när hon förstått och accepterat vem som bestämmer.

Norrländsk vinter verkar hon inte så förtjusst i dock. Det har snöat uta, hela kvällen igår och natten. 15-20 cm har vi säkert fått och hon stannade liksom upp så fort vi kommit på morgonrundan. Motvilligt följde hon efter då jag började gå och så fort jag släppte på kopplet så hon kunde springa och nosa hukade hon sig och tömde blåsan. Två meter senare fixade hon nr. 2 och sen tvärvände hon precis om första kvällen. Då ville hon gå hem igen. Och är man inte van vid att gå i snö upp till magen så kan jag väl förstå om hon inte är så förtjust över det.

Enda bekymret annars är att jag tycker att hon äter lite dåligt. Hon är van att få mat morgon och kväll och det är torrfoder som gäller. Första kväällen rörde hon inte maten förrän jag hade somnat. Men igår morse var skålen tom. Jag fyllde då på den men det är mer än hälften kvar, Men jag vet nog hur jag ska väcka hennes aptit.

På julafton hade min tama husmekaniker med sig pressylta som han köpt lite mer av än han trodde sig åta upp och den delades sen upp i mindre portioner i frysen. En sån hade jag tagit fram igår och gav henne några smakbitar av. Det gillade hon och när de var slut ställde hon sig faktiskt och knaaprade torrfoder ett slag.

Nu är jag inte direkt orolig, tror knappast att hon svälter ihjäl frivilligt. 

Annars... så är det hockey på TV igen i eftermiddag. Färjestad står för motståndet så det blir en tuff match. Jag får se till att rasta fröken Thea ordentligt innan matchen samt förbereda nån missdagsmat.

Mitt LCHF-liv går oväntat bra. Hur mycket jag gått ner i vikt vet jag inte eftersom jag ännu inte kommit iväg för att köpa en våg. Med tanke på snömängderna är det kanske tveklsamt om det blir idag heller men snarast möjligt ska jag ta mig till stan och fixa det. Tanken var att min fyrfota vän skulle få följa med till stan och se lite folk. Tänker att det finns väl alltid nån stolpe eller stuprör som jag kan knyta fast kopplet i medan jag går in och handlar det jag behöver. Numera är det väl bara på Arken Zoo i Birsta som hundar är välkomna in i butiken.

Suget efter bröd, ris och pasta har liksom inte blivit nåt problem som jag befarade utan det funkar fint med annat. Blomkålsmos eller mix av blomkål och broccoli är gott till mycket liksom stekt eller gräddstuvad vitkål. Rostade grönsaker i ugn eller airfryer är också gott.

Men jag är, som sagt, nyfiken på mina resultat. Att det hänt saker vet jag redan eftersom jag igår flyttade in spännet på livremmen för tredje gången. Nödvändigt för att hålla brallorna uppe.

Turligt nog har jag byxor kvar att använda om/när jag krympt ännu mer men allt som blir för stort har jag bestämt m ig för att kasta bort. Detta för att sätta press på mig själv att inte gg upp, inte fuska för mycket.

För fusk kommer det att bli nån gång emellanåt. Blir jag t.ex bjuden på surströmmingsfest tackar jag inte nej utan äter potatis och tunnbröd samt unnar mig en öl eller två just den dagen. Likaså om längtan efter pasta eller tis blir för stor så kanske jag offrar en dag och äter det för att sen återgå till LCHF.

Tror att det är bättre än att köra så hårt att det blir ett måste, en plåga. De kolhydrater jag äter nu kommer mest från morötter, lök och såna saker. På så sätt får man ju i sig nyttiga saker på samma gång som kolhydraterna. Pasta och ris, t.ex innehåller ju inte så värst många andra näringsämnen.

Det handlar ju om att lära kroppen att använda sitt eget fett som bränsle och jag känner ju hur min energi sakta ökar. Som den gär i en kropp som förbränner sitt eget fett.

En frukost kan se ut såhär t.ex Mozzarella med lite olivolja, flingsalt o svartpeppar och tomat.

'  

Eller så här...

Äggröra med tillbehör eller en omelett med något gott i. Eller bacon, stekt ägg och lite grönsaker.

Nu blev jag sugen på frukost så det är bäst att jag avslutar och går och fixar det. Han en fin lördag och helg, kära ordbrukare i Timmernabben, Alingsås, Parteboda och Ludvika!

Vi ses!

Hon är här nu, min nya fyrbenta sambo, Thea! Hon anlände från Älmhult, Småland vid halvfemtiden i eftermiddags. Dotter med pojkvän stannade en stund tills de såg att Thea var nyfiken på och intresserad av mig. På hundars vid kände hon förstås genast att intresset var ömsesidigt så allt har gått bra. Då hennes resesällskap lämnat verkade hon först lite vilsen en stund och gick runt i lägenheten och liksom grymtade. Det visste jag innan att hon brukade låta sådär ibland, att hon är "pratsam".

Jag satte mig i TV-soffan och varje gång hon kom förbi pratade jag lite med henne och sa hennes namn. Det dröjde inte mer än en kvart så skuttade hon upp till mig i soffan och sträckte på halsen medan hon la sin tass på min hand.

Även detta beteende var jag förvarnad om och visste att det betydde att hon ville bli gullad med. Klappad och kliad medan vi småpratade lite. Jo, för även då låter hon sådär underligt. Jag har då aldrig hört en hund låta så och det är svårt att beskriva. Som en sorts blandning mellan gnäll och morrande. Men morrade gjorde hon defintivt inte utan då oc då ville hon upp och slicka mig i ansiktet.

Just den delen av hundumgänge är jag kanske inte så jätteförtjust i. Jag menar; man vet ju att den där tungan som slickar ens läppar kan ha varit på många andra och mindre aptitliga ställen bara sekunder innan.

Men att hon är vädligt kärvänlig står ju helt klart.

Thea har varit avelstik OCH familjehund hos min dotters pojkväns familj i Småland. Men efter den senaste kullen valpar hände nåt och veterinären blev tvungen att ta bort hennes livmoder. Vilket betyder att jag slipper besväret med löptik men det betydde också att hon hade förändrats även till personligheten. Hon trivdes inte längre med sin flock utan ville helst vara ifred med bara månniskor. 

Man kan alltså säga att vi båda är pensionerade från vår livsgärning och jag ser fram emot att få agera äldreboende åt henne. På försök i någon vecka, till att börja med men fungerar allt som ska så blir hon min även i registren sen.

Och så klok hon är också. Jag tittade ju på hockeymatch lite senare på kvällen och i slutet av första perioden hörde jag henne stöka med nåt i hallen. Strax efter att slustsignalen ljöd för första paus gläfste hon till och då jag tittade efter stod hon vid ytterdörren och tittade uppfodrande på mig. Så jag tog på jacka, skor och handskar och tog ut henne på en liten kissunda. Men hon hade alltså förståndet att vänta med att säga till innan det blev paus.

En sväng till måste jag förstås ta med henne innan vi går och lägger oss. Men enligt tidigare ägare brukar hon sen klara sig till framåt 9-10 på morgonen innan hon behöver rastas igen. Så länge sover ju nästan aldrig jag så det blir säkert inga problem. 

Faktiskt känns det redan som en liten nytändning i livet. Jag har ju haft hundar förr och vet vilket sällskap de är och vilken fantastisk vänskap man kan utveckla med dem. Och att hon går väldigt fint i koppel har jag redan konstaterat. Det kan annars vara lite si och så med det. Men man får bukt med det på bara några dagar med nästan alla jyckar om man bara vet hur man ska bära sig åt. Det är inte svårt alls.

Så nu ska vi liksom lära oss varandra och lära oss vad den andra vill ha och behöver och jag vågar nästan påstå redan nu att hon kommer att bli ett lyft i livet för mig. På flera sätt.

Hockeymatchen? Nej, den här dagen studsade det inte Timrås väg som i tisdags och i torsdags. Efter en väldigt jämn match tog Luleå med sig alla tre poängen hem till Norrbotten efter 1-3. Sista målet i tom kasse då Timrå tagit ut målvakten för att försöka komma ikapp.

Säkerligen kommer min blogg också att förändras en del genom den förändring det innebär att få in en liten fyrbent dam i mitt liv och mitt hem. Ett och annat inlägg kommer säkert att handla om min nya ögonsten.

Men det finns ju redan massor av bloggar som fokuserar helt på hundliv så det andra kommer säkert också att finnas kvar bland ämnena jag skriver om.

Bra eller inte, döm själva! Och som jag också brukar säga; Ingen tvingar er ju att läsa! Det finns en slumpknapp!

För den som tycker att det är okej så hälsar jag er välkomna åter när jag skriver här nästa gång. Och jag uppskattar verkligen att få kommentarer och då menar jag inte bara de som stryker mig medhårs utan saklig kritik är också välkommet. Tyck vad ni vill så länge ni inte är direkt oförskämda!

Men det brukar ni ju inte, kära ordbrukare! Sov gott nu i Kortedala, Roslags Näsby, Borgholm och Arjeplog.

Godnatt från mig och Thea!

"Sjung Halelujah och prisa Gud..." Så sjöng Carola för X antal ¨år sen. Och visst var det något av ett Halelujah moment när bilbedömaren hos Dekra räckte över reslutatet från hälsokollen av sonens gamla Volvo. Blankt papper! Inga varken ettor eller tvåor. Inte ens en liten "bra-att-veta-notering"! Så det är bara att tuffa på och åka så länge man får köra med vinterdäck. Därefter måste det komma en investering i nya sommarskor.

Men med lite tur kanske han fått jobb innan dess. Eller om jag kammar hem en större summa i skatteåterbäring.

Utöver den där straffskatten jag skrivit om så har jag frivilligt betalat in en slant extra varje månad för att undvika restskatt. Men när jag räknade genom mina inkomster och avdrag i förra veckan så insåg jag att jag nog ine hade behövt göra det Men det får vi väl se.

Se får vi också göra hur jag ska ställa mig till ett erbjudande som jag fick på telefon för en timme sedan. Yngre dottern oroar sig för migg välbefinnande och vill att jag ska komma ut och röra på mig lite mer. Därför har hon tjatat om att jag borde skaffa mig en hund. Och visst vill en del av mig gärna ha det men samtidigt vet jag ju att det är ett ansvar också. För skaffar man sig ett husdjur så får man ju inte bara en vän utan även en utgift. Man måste kunna ta hand om sin fyrbenta kompis på ett bra sätt och veta att man har ekonomi för det också.

Och då tänker jag inte bara på mat utan man ska försäkra dem och kunna betala för veterinärkostnader om ens vän blir sjuk eller skadar sig. Därför har jag sagt att jag vill avvakta lite.

Men nu ringde hon och frågade om jag kunde tänka mig att bli fodervärd till en liten dvärgschnauzer som heter Thea. Jag fick bilder på telefonen men eftersom jag ännu inte klurat ut hur jag ska fytta dessa till daotrn så lånar jag en  

bild från Google på en annan liten vit hund av samma ras som är väldigt lik lilla Thea.

Hand upp, alla som tror att jag kommer att kunna tacka nej till en sån sötnos. Hon är visserligen sju år gammal och har, liksom jag, det mesta av framtiden bakom sig. Jag har inte helt bestämt mig ännu men det lutar åt att jag tackar ja. Dels tycker jag ju väldigt mycket om djur i allmänhet och hundar i synnerhet och så vet jag ju också att Julia (dottern) har alldeles rätt i att om jag har en hund så är jag ju tvungen att komma iiväg ut på betydigt fler promenader än vad jag gör nu.

Sen har jag också märkt att ofta när jag rör mig runt i lägenheten så håller jag utkik efter Batman, sonens katt. Och det fast mer ään tre veckor gått sen han flyttade härifrån.

Ska inte säga att jag önskar mig honom tillbaka men visst kan det kännas lite tomt ibland. Så det lutar nog åt att jag går med på att bli ålderdomshem åt Thea. Men jag ska tänka på saken tills imoorgon.

Efter den lyckade besiktningen totade jag ihop en liten travrad för 48 kr till V64;an ikväll. Tänkte att om jag är inne i ett stim så gäller det väl att ta chansen. Smida medan järnet är varmt, som man säger.

Om någon av mina kära ordbrukare har kusskap om den specifika ras som min tilltänkta nya sambo tillhör så får nu gärna höra av er och berätta. Jag har nog aldrig träffat en dvärgschnauzer på nära håll förut och vet inget om vad som utmärker rasen. Hon må vara gulig att titta på men kanske svår att hantera för övrigt menar jag.

Fast ganska trygg känner jag mig ändå genom mina tidigare erfarenheter av hundar.

Idag fick jag åter spännaåt livremmen till nästa hål. Måste komma iväg och skaffa mig en våg så jag får se vad som hänt. Jag äter ju gott varje dag även om jag avstår från vissa födoämnen också. Idag blev det ugngratinerad korv (med kötthalt på 80 %) med blomkålsmos och herrgårdsgrönsaker. Ser det här äckligt ut kanske?

Det är alltså korv som snittats på längden. I den skåran lade jag först Dijoonsenap, ett tunt lager, sedan tacosås, hackade rödlök och riven ost över. Och blomkålen kokas mjuk och därefter tar man stavmixern och gör "mos" av den. En smörklick och en skvätt grädde gör den ännu lite bättre samt salt och vitpeppar förstås.

Testa gärna själva om ni blir nyfikna! Den som aldrig ätit blomkålsmos brukar bli förvånad hur gott det faktiskt är.

Nu ska jag göra lite annat ett slag men kanske dyker jag upp redan imorgon och berättar hur det gick med  travet och hundfunderingarna. Vi ses!

Allt förändras, har ni tänkt på det? Obönhörligt och hela tiden förändras världen omkring oss. Och ju äldre vi blir desto mer negativa till denna förändring tycks vi bli. I alla fall jag.

Forskningen gör framsteg på alla möjliga sätt och på olika områden och detta skapar förändring som man kallar utveckling. Utveckling kan förresten inte ske utan förändring. Men långtt ifrån all förändring leder till utveckling.

Vem uppfann t.ex naturlagen att då och då måste butikerna där vi handlar vår mat röras om och varor som stått tillsammans eller nära varandra kan hamna på helt oliha ställen. Detta har skett hos både Lidl och mitt närmaste Wilys.

På Lidl började man med att öppna en ny butik på andra sidan staden, Såklart ville jag gå in och kolla en dag då jag hade vägarna förbi men kände mig så bortkommen att jag inte handlade nåt utan ggick ut igen.

Annars har jag flera gånger besökt deras butiker på andra orter och enkelt hittat de jag sökte eftersom de har n¨ån plicy att man ska känna igen sig oavsett om man går in i deras affärer i Skåne, Närke, Hälsningland eller Norrbotten.

Någon tid senare besökte jag mitt närmaste Lidl och tror ni inte att de skickat in nån slumpgenerator som flyttat om nästan allt. Även mitt närmaste Willys har möblerat om under den gångna hösten men där är det inte lika stora förändringar. Där börjar jag lära mig att där korvdisken sstod finns numera inlagd sill och Kalles kaviar, bland annat.

Något som verkligen har förändrats till det sämre hos bägge dessa företag är hur de tar han om löklådan. Det går nästan inte att köpa vanlig gul lök längre,Ddenna så älskade och viktiga basvara!

OOch varför det då? Jo, därför att de inte tycks byta ut lådan längre när lökarna börjar bli svarta av mögel. Nej då fyller man på lådan med påföljdem att de fräscha lökarna snabbt smittas och svartnar, de också.

Så det krävs noggrann visuell kontroll plus att man klämmer dem i handen för att känna om de börjat mjukna också. Numera köper jag aldrig mer än 3 st eller max 4 om jag vet att det går åt de närmaste dagarna.

Sen är det förstås mobiltelefonerna som förändras så mycket fortare än vi hinner förstå och ta in. Minns ni för sådär tjugo är sen hur de hela tiden krympte och blev mindre och mindre. Kommer ihåg hur imponerad jag var när min lillebror visade mig sitt senaste fynd på området, obetydligt större än en tändsticksask. Jag hade svårt att fatta att man kunde få in så mycket modern teknik på så lite yta.

Idag går det åt andra hållet. Min senaste I-phone var både längre och bredare än sin föregångare. För att inte tala om skillnaden när jag, nyligen, bytte till en ny Androidtelefon.

Och jag har redan tvinatsg lära mig att hålla i den om jag böjer mig för att ta upp nåt från golvet. Eftersom skjortans bröstficka, där jag oftast förvarar den, inte är djup nog att hålla den kvar.

Så nu efterlyser jag lite förändring som verkligen vore utveckling. Nämligen att klädfabrikerna snappar upp ett det behovet finns och gör djupare fickor åt oss. Så att vi inte tappar våra Samsung, I-phones, Huawey eller Xiaomis så skärmen spricker eller ännu värre. DETskulle jag kalla utveckling!

Nu ska jag dock gå och utveckla mig nån sorts brunch eftersom tiden för frukost väl gått ut. Har ju bara druckit kaffe än så länge. Han en fin måndag på er!

Så har snart klarat av den här dagen. Den första dagen i nådens år 2023. Så nu är det bara 364 dagar kvar att genomlida eller njuta av, vilket man nu föredrar.

Jag har tittat på Stjärnorna på slottet och än en gång upplevt samma sak som så många gånger förr. Roligt, förresten, att de frångår sin vana att nästan varje år ha med tre herrar och två damer. Den här gången är det tjejerna som dominerar och det är väl bara Anja Lundqvists namn som inte ringde några klockor hos mig. Sen fick jag ju se henne på skärmen och kände förstås igen henne från film och underhållningsprogram.

Alla gör ett så sympatiskt intryck den här gången och jag se verkligen fram emot att få se Lars Lerin, Sveriges kanske vänligaste man, som huvudperson nästa gång. De första åren skämdes jag nästan lite för att jag tittade för innan jag sett det kändes det lite som att bli påkommen bläddrandes i en Hänt Extra eller Svensk damtidning. Sånt tittar väl inte en riktig karl med skäggväxt i öronen på?

Jo, jag insåg snabbt att det kanske är just det som är manlighet. Att våga titta på den sortens program och stå för det. "En riktig karl kan klä sig helt i rosa utan att han känner sig omanlig!" (Minns inte vem som myntade de orden)

Genom åren har jag fått större respekt för de allra flesta deltagarna. Men några få undantag.

Något av de första åren hade man Börje Ahlstedt och Peter Harrysson i samma årgång och det var inte nåt smart drag. Ingen av dem är väl känd för sin stora ödmjukhet vilket alla kunde se också. Och det var väl enda gången det var nära att bli bråk på allvar, nästan slagsmål. Det hade de förstås inte visat i TV och jag läste efteråt att både dessa manliga primadonnor efteråt ångrade att de ställt upp. Båda fick nog sina egon lite stukade.

Lite samma sak var det med Claire Wickholm när hon skulle tillrättavisa Stefan Sauk och satte sig på väldigt höga hästar. Eller Kjerstin Dellert som gjorde sitt bästa för att sabotera Jonas Gardells dag som huvudperson.

Då vägde Gardells sätt att bemöta det upp obehagskänslan genom att möta henne med respekt och vänlighet. Tror inte att det finns ett ont ben i kroppen på den mannen!

Och snart drar Farmen igång också och jag kommer garanetat att följa även det med dess tuppar och höns och andra djur och växter. Och kanske nåt kaxigt Östermalmsyngel från storstan som tror att hen kan styra upp allt på bästa sätt. Som kan och vet allt utan att veta ett smack. Snacka om egon som behöver kväsas en aning!

Och så blir det ju även en hel massa hockey också.

Hur som haver så har jag mailat pensionsmyndigheten för att fråga om jag verkligen ska behöva vänta i ett år till på att den där straffskatten tas bort. Jag fyllde ju faktiskt 65 innan den nya lagen trädde i kraft så jag tycker att de gamla reglerna borde gälla för mig.

Så... innan årets första vecka är över så har jag, förhoppningsvis, fått svar och kan jubla eller slita mitt hår!

Ha det giott, kära ordbrukare i Karlholmsbruk, Ammarnäs, Vittjärv och Smygehuk.

Vi ses! Förr eller senare...