Nästan en hel vecka nu med härligt försommarväder. Jag var "duktig" igår och städade ur Madame Citroen invändigt. Fönsterputs, dammsugning samt rengöring av alla vinylytor. Ikväll ska jag åka iväg och ge henne en renande utvändig dusch också. Skulle gjort det igår men sköt upp det och tog mig en liten virre istället.

Dessutom kom jag äntligen till skott med att montera ihop den hundbur jag fick av Theas förra ägare och även montera fast den i bilen så min lilla sambo åker säkert, hon också. 

Tidigare hundar jag haft har alltid fått sitta i baksätet och att sätta fast dem har aldrig varit aktuellt. Men nu hörde jag, för ett tag sen, att det numera visst är lag på att även husdjur ska vara säkrade när de åker bil. Det kände jag inte till och jag vet därför inte säkert om det stämmer heller.  Men jag förstår ju att det är lika viktigt att hunden åker så säkert som det går.

Premiärturen i hundburen gjorde vi upp till Svarttjärnen i skogarna ovanför mitt hem.

Där hade isen gått upp och jag lät Thea springa lös ett litet tag. Tänkte att vi väl knappast möter några människor. Och det stämde i ungefär en kvart. Då kom först ett par motionärer springande så jag kopplade henne förstås. Och tur var det för det kom snart fler skogslöpare och även några andra hundägare. Men jag hann se att hon verkligen gillade att få springa lite som hon ville.

Så nu återstår egentligen bara att få henne att hoppa upp och in i buren godvilligt. Men det gick trögt igår fast jag lockade med hundgodis. Jag fick alltså lov att lyfta in henne. Men väl på plats i buren verkade hon inte alls obekväm med det utan lade sig tillrätta lugnt och fint.

Efter skogspromenaden svängde jag förbi Willys och då lät jag bakluckan stå vidöppen så det inte skulle hinna bli för varmt i bilen. Och hon låg helt stilla och lugn då jag handlat och kom tillbaka till bilen. 

Jag ska fortsätta med att försöka lära henne att hoppa in själv. Höjden är ju knappast nåt problem för hon hoppar ju gärna upp på min säng som är ungefär lika hög. Inte heller tycks hon ha nåt emot att åka bil så antagligen är det väl bara lite terrier-tjurighet. Jag kanske måste locka med nåt smaskigare än små bitar av hundgodis. Kanske en korvbit eller en köttbulle kan få henne att ta språnget, vi får se.

Idag blir det kanske en ny skogstur till nåt annat trevligt ställe som är ännu mer avsides. Där Thea kan få springa lös en lite längre stund. Jag såg ju hur lycklig hon verkade igår och vill gärna se det igen.

I bloggens backspegel ser jag att den här dagen förra året skrev jag om Kick-bike-eländet. Tack och lov verkar det som om det där var en "fluga" som inte längre är lika lockande för ungarna. För visst ser jag en och annan susa omkring på de där elldrivna självmordsredskapen även i år. Men inte på långa vägar så många som ifjol.

Här i stan och säkert i många andra större orter har man ställt ut såna där mackapärer som vem som helst får låna/hyra och när strömmen tar skut eller man har tagit sig dit man ville är det bara att lämna den längs vägen.

Företaget (för jag tror knappast att det är kommunen som äger dem) har sen folk som åker omkring och plockar upp dem och kör dem till laddstationer för att kunna användas igen.

Och Sverige har tydligen vunnit stora mellon igen också. Det såg jag när jag kollade rubrikerna hos kvällsblaskorna. Själv tittade jag inte ens och bryr mig heller inte så mycket. Men det ska tydligen vara så att vi nu delar förstaplatsen på listan över vem som vunnit flest gånger. Irland och Sverige toppar numera den listan medan sn stormakt som Storbrittannien ligger en bit ner liksam Frankrike och Tyskland.

Därmed knyter jag ihop säcken för den här gången och önskar mina kära ordbrukare en härlig söndag och hoppas att ni har samma fina väder som jag här på Sveriges midja.