Allt ordnar sig förr eller senare, säger en del. Nåja, kanske inte riktigt all men mycket gör ju det. Häromdagen uttryckte jag min oro över ett barn som verkade vara försummat. Lade även ut text i en FB-grupp för boende i området och där fick jag svar igår. Det rör sig om en liten kille med ett bra hem och bra föräldrar men som har flera olika diagnoser. Därför tog jag genast bort inlägget från gruppen och skrev istället en förklaring så ingen annan heller behöver oroa sig. Ville heller inte peka ut familjen när bekanta till dem berättade hur det ligger till.

Sen fick jag en glad överraskning igår kväll då jag valde gamla E4;an för att köra till stan. I över ett års tid har vi bara haft knagglig provisorisk grusväg att åka på där. Och i perioder provisoriska trafikljus eftersom det tidvis bara funnits ett körfält. Men igår fick jag premiäråka på den nyasfalterade vägen som hade två körfält på nåstan hela sträckan.

Så nu behöver jag inte ta omvägen runt bensinmacken för att komma upp på motorvägen och slippa grus, gropar och lera. Riktigt positiv. Vägarbetena kommer dock att fortsätta i ett drygt år till innan allt ska vara färsigt. Men lite bättre har det i alla fall blivit. Värre är det om jag ska åt andra hållet. Då är det 7-8 km med nästan bara provisorisk, gropig väg. Eller att jag kör en omväg på 3-4 km och tar motorvägen istället.

Det som dock inte ordnat sig är mitt hatobjekt Telia och den där orättmätiga fakturan på 996 kr.

De skulle ringa tillbaka torsdag eller fredag men det sket de i att göra. Och jag vet inte ens för vilken gång i ordningen jag får löften att de ska höra av sig men inget händer. Minst 6-7 gånger på de senaste åren har det hänt. Det känns som om de har satt detta i system. Ett strutsbeteende. Man stoppar skallen rakt ner i sanden och hoppas på att jag ska glömma att de finns. Men jag ger mig inte utan krigar vidare så fort helgen är över! Jag ska allt visa dem att den här gubben behandlar man inte hur som helst.

De saknar helt respekt för sina kunder, tycker jag. Annars skulle de göra nåt åt sina evighetslånga telefonköer. I mer än tio års tid har jag fått höra/läsa att "vi gör allt vi kan för att korta ner köerna".

Är det sant? Såklart inte, det är inget annat ´än en ren lögn. Sanningen är att inte lyfter ett finger för att korta ner väntetiderna till support och kundtjänst. De gör alltså inte ett skit!!!

Om du väljer i knappmenyn att du ska beställa varor eller tjänster kommer du fram på nån enstaka minut. Jodå, jag fattar att det är färre som ringer det numret men ändå.

Och vad ska kunderna göra? Vi kan inte göra ett dugg! Vi MÅSTE ju komma fram och få tala med en levande människa. Men jag tar varje tillfälle jag får att vädra mitt missnöje även fast jag vet att det är meningslöst. Tror knappast att man för det vidare uppåt i organisationen där makten att förändra finns.

Våren har gått lite i stå här, kan man säga. Vi har soligt och fint väder med ingen värme. I början av den här veckan hade vi flera dagar då jag gick ut med Thea i bara kortärmad sommarskjorta (Ja, byxor och skor också förstås!) men nu har det varit jacka på i tre dagar. 12 grader imorse då vi gick dagens första runda och det låter ju inte så kallt men det blåste nordan också som fick mig att önska att jag tagit på en tröja också under jackan.

Inga särskilda planer för dagen annat än att jag behöver åka till en affär och handla hem lite förnödenheter. Äggen är nästan slut och eftersom jag äter det varje dag så vill jag fylla på innan det är helt tomt.

Men det löser sig. Verkar som om den värsta äggbristen är över och de finns åter i hyllorna.

Sen så ska jag tota ihop en V75-rad också och hålla hoppet levande om storkovan som sätter mig på grön kvist.

Hoppas era kvistar också blir gröna, kära ordbrukare i Misenträsk, Töreboda, Lövstabruk och Enånger.

Ha det gott! Vi sas!