"Var glad att du lever, var glad att nån annan är där som kan höra dig, se dig. Var glad att du andas ännu! Var glad att du finns!" Ord värda att minnas i stunder då det kanske tar emot en aning!

"Man ska vara glad att man lever när det är så många som är dö´a!" Ett av många små underfundiga och roliga talesätt min mormor brukade svänga sig med när hon var på skojhumör. Ett annat var att "Vi ska ju alla dö en dag, bara vi får leva och ha hälsan till dess!".

Och varför, kanske ordbrukaren undrar, väljer jag att blogga om just döden. Kanske delvis på grund av att flera personer ur den kända världen gått bort nyligen. Inte bara Pugh Rogefeldt men även TV-reportern Lotta Bouvin och animatören Per Åhlin (som bla var med och skapade Karl-Bertil Jonssons jul som traditionellt visas på julafton).

Och som om inte det räckte så har ju självaste Televinken gått ur tiden också. Nej, inte själva spratteldockan men mannen som gjorde hans röst med "Tant Anita" i TV i min barndom, Ola Lundberg.

Jag minns faktiskt ännu när han för första gången dök upp i den svartvita rutan när det var dags för barnprogram. Har för mig att Tant Anita först inte sa sig veta vad han hette och bad barnen hitta på ett namn och den som vann fick väl nån sorts pris, tror jag. Kanske skickade jag in nåt förslag, kanske inte. Kommer inte ihåg. Men i min generation finn väl ingen som inte  minns Televinken. Och "hallåorna". D.v.s damerna, för jag minns inte att barnprogrammen nånsin presenterades av en man, som pratade lite till barnen före, mellan och efter barnprogrammen.

Det vackra men kylslagna vädret tycks ha bosatt sig i mina trakter. Igår morse vaknade jag ved fyratiden och innan jag lade mig för att somna om kollade jag utetempen och det var minus fem ute! I maj månad???

Var är den där globala uppvärmningen när man behöver den?

Så det blev att ta på en varm tröja utanpå skjortan innan jag gick morgonrundan med Thea. Måste se till att få henne klippt snart för hon är så lurvig om benen att allt möjligt skräp fastnat på henne och följer med in där det sedan ramlar ner på golven i mitt hem. Barr, grässtrån, löv och kvistar...

Funderar på att skaffa hem en trimmer så jag kan göra det själv. Hur svårt kan det vara? Man kan ju börja med att sätta på den adapter som lämnar mest päls kvar och sedan pröva sig fram.

En djuraffär i närheten erbjuder bad, klippning och kloklippnng för 800 kronor och det kanske det är värt. Men kan jag köpa en trimmer och en klotång för mindre pengar så är ju det en engångsutgift som jag slipper nästa gång hon blir lite för lurvig. Klorna ska jag dock få hjälp med i nästa vecka så då ska jag passa på att lära mig att göra även det själv. Viktigt att man lär sig rätt så man inte gör henne illa, det vil jag ju absolut inte.

Och det tycks även hon ha förstått numera. Första tiden hos mig så duckade hon liksom om jag sänkte handen mot henne lite för snabbt men det har hon slutat med nu. Hon vet att handen bara vill ta på eller av kopplet eler helt enkelt klappa om henne en aning.

Vilket jag tydligen behöver göra ganska snart för hon har satt sig i hallen utanför mitt rum och gnällt ett par gånger vilket hon brukar när naturbehoven tränger på. Så jag ska sluta svamla och ta på skor, tröja och jacka och knalla ut i snålblåsten med min lilla sambo.

Ha en fin lördag och helg, kära ordbrukare i Burträsk, Alunda, Askersund och Nybro.

Och om du läste hela vägen hit så skriv gärna några rader i kommentarsfältet! Då blir jag glad.