Glad alla-hjärtans-dag på er, kära ordbrukare i världens alla hörn! Och som om inte det vore nog så är det ju fettisdag också. Som traditionen bjuder ska jag unna mig bröna bönor med stekt rimmat fläsk och kanske nån skiva falukorv.

Den lika traditionella semlan efter maten hade jag nästan tänkt hoppa över för de säljs ju som minst i tvåpack i mataffärerna. Och jag behöver ju bara en.

Men då kom jag ju på att jag har ett ärende att uträtta inåt stan sedan så då kan jag svängda förbi det gamla konditoriet som ännu finns kvar i mina barndomtrakter. Där får man ju köpa dem styckevis.

Och de är dessutom mcyket godare än de där industribakade som man hittar i vanliga  butiker.

Eclair heter kondiset efter det franska bakverket med samma namn. Det startades runt 1960 ungefär av pappan till en av mina klasskamrater i lågstadiet. Hon växte sedan upp, som ju barn ofta gör, och jobbade nåt år för sin far innan hon själv tog över det.

Men det är evigheter sen hon sålde och sen dess hade stället bytt ägare många gånger.

Deras bakverk och matbröd är dock lika gott som det alltid varit.

Sen... råkar jag veta att det idag är exakt två år sen jag fick ett senare års hjärtligaste skratt framför TV;n.

Det var i TV4-programmet Talang där Bianca Ingrosso satt i juryn. Just den kvällen dök det upp ett "finskt" dansband på Talangscenen. I själva verket ett gäng Lunsastudenter som roade sig med att sjunga på svenska med finsk accent.

När de spelat klart var Bianca eld och lågor, slog sig på kinderna och utbrast sedan ungefär...;

"Oh ny God, oh my God, oh my god... Hur säger man Oh, my God på finska?"

Då går sångaren fram till mikrofonen och svarar: "Nå..., det är samma! Engelska är engelska på finska också!"

Och jag höll på att skratta läppen av mig för jag tyckte det var så sanslöst roligt.

Att fröken Ingrosso knappast har några stora studieskulder hade jag förstått långt tidigare men här blev det så uppenbart.

Hade den där sångaren varit finländare på riktigt kanske han hade översatt det ungefär till "Voi, minun Jumala!"

Undrar om finska ungdomar använder de orden när de blir överväldigade? Nej, de säger det nog på engelska där också precis som svenskar under 30-35 gör ideligen.

Undrar också när det där slog igenom. Det är ju dryga 40 rå sedan jag själv var 25 men inte kan jag påminna mig att uttrycket ens användes i Sverige på den tiden. Vi sa nog mer "Herrejävlar", "Herregud" eller  "Det var som fan!"

Och generationen före oss kanske använde "Det var som sjutton", Säger du det?" eller "Hoppsan!"

Språket förändras hela tiden och mer och blir mer och mer anglofierat. Eller ska man kanske säga amerikaniserat? Språket jag menar är ju engelska förstås men det är ju inte den brittiska varianten som väller över oss utan den amerikanska. Som allt annat som amerikaniseras nuförtiden.

Ett annat glädjeämne är att yngstingen äntligen fått en tillsvidareanställning på heltid. Han fixade ju kökorten för tung lasbil med tungt släp ifjol höst och haft en s.k behövsanställning sedan dess.

Inte så många timmar men nog för att klara sig i alla fall.

Jobbet han fått består i att köra sopbil. Kanske inte så glassigt men ett fast jobb är inte att förakta. Många skulle ge vad som helst för en tillsvidareanställning. Och sopor kommer ju alltid att behöva hämtas så risken för konjunkturstyrda nerdragningar är nog rätt liten.

Han vill ju helst köra de lite längre transporterna med släp och allt men jag sa till honom att han ju kan fortsätta att söka såna jobb även sedan. Han har sin försörjning med råge.

Taktiskt får han en ingångslön som är högre än jag själv hade sista året jag hade lön från fabriken. Och då hade jag jobbat där i evigheter. Jag trodde nog att sopgubbar hade sämre betalt än andra chaufförer.

Fortfarande ganska snäll kyla här på Sveriges midja. Men blåsten var allt annat än snäll när vi tog morgonrundan idag. Det snöade men inte mycket alls. Dock gjorde vinden att de där små flingorna piskade en i ansiktet. Fortfaramde lika grått och blåsigt men snöandet hade upphört sist jag tittade ut.

Nu blir det spännande att se hur de klarar sig utan storbonde på Farmen. Vem ska då utse förstekämpe och Torpet-kämpar? Ska alla tävla mot varandra kanske? Nåja, det lät väl visa sig och kanske sätter Jennifer det belåtna skrattet i halsen efter att hon insåg igår att förstekämpevalet kommer att ske på annat sätt än av storbonden.

Därmed ska jag gå och sätta på lite kaffe för nu blev jag sugen på en kopp. Sen jag avnjutit den plus kanske en liten smörgås med ägg på ska jag sopa snön från Madame Citroen och ge mig ut på en liten sväng inåt stan.

Ha en fin tisdag nu och passa på att njuta av bönorna med tillbehör och förstås semlan i Ytterlännäs, Lenhovda, Kristinehamn och Knutsbol.

Vi ses!