Ber mina kära ordbrukare om ursäkt eftersom jag ljög för er igår. Eller.. Ljög gjorde jag väl egentligen inte men jag lade ut felaktig information genom att påstå att det vara allahjärtans igår. Men det var det alltså inte.

Å andra sidan gör det ju att jag får glädjen att tillönska er alla samma sak en gång till. På rätt dag den här gången!

För ett år sedan uppmärksammade jag en av de traditioner min hyresvärd håller sig med. Att gå runt och hänga upp röda pappershjärtan i porten till alla trappuppgångar. Då såg det ut som nedan...

Så har de gjort i rätt många år men eftersom de hade slutat ställa ut tusentals marschaller på Luciamorgonen tänkte jag att de kanske har slutat hänga ut hjärtan också. Men se, de hade inte! Idag ser det ut såhär...

En viss skillnad i snömängd är det ju men nog hänger hjärtat där!

Snöat hade det gjort nästan hela dagen igår och även inatt. Så det blev att traska i c:a 15 cm nysnö imorse då Thea skulle rastas. Jag som tyckte att det räckte så bra med den snö som redan fanns.

Men väder får vi ju inte välja så det är väl bara att gilla läget, som det heter.

Där är förresten ännu ett exempel på det jag skrev lite om igår, om språkets förändring. I mina yngre år kan jag inte minnas att någon någonsin gillade läget.

Eller rättare sagt, det gjorde vi förstås men kände inte till den benämningen på att tiga still och acceptera sitt öde. Det går ju, om inte annat, fortare att säga "gilla läget".

Hoppas att mina kära ordbrukare godtar min ärliga ursäkt. Att ni också gillar läget om ni kan!

Samt att att ni alla får en trevlig allahjärtans i Teckomatorp, Nykvarn, Hedemora och Övertorneå.

Vi ses igen! Tänker jag...